För inte så länge sedan var Brunnsparken bara ett grönt fält med en enda fastighet, kyrkovärden Johan August Petterssons bostadshus ”Sippan”. Genom åren har det i parken funnits kiosk, restaurang, bibliotek och numera servicehuset Brunnsgården. I planerna för framtiden finns en större och modernare lekplats för barn (och andra leklystna). Glöm inte bort att ta en promenad i vår vackra park då och då.
Stads- och kvarterskarta från 1941, kvarteret Sippan och delar av det område som inte ännu har blivit bostadskvarter. Olstorpsgatan och Källgatan har ännu inte dragits fram. Däremot, vilket bara anas på bilden fortsätter Bergagatan norrut (längst upp i bild) för att strax utanför bilden korsa Harabergsgatan.Vy över Ljungby, fotograferat i början av 1900-talet, kvarteret Sippan syns i bakgrunden. Huset ”Sippan” som byggdes av kyrkovärden Johan August Pettersson.Vy mot Brunnsparken från Samrealskolan (Kungshögsskolan). Foto: Owe Norrman, 1940-talet.Grönskande träd mellan körfälten på Drottninggatan, kvarteret Sippan till vänster. Huset till höger finns ännu kvar.Flygfotografi över centrum och kvarteren norrut. Brunnsparken är ett enda stort fält, Olstorps- och Källgatan flankeras nu av nybyggda fastigheter.Bild över husen vid västra delen av Drottninggatan omkring 1945.Almroths kiosk, korvkiosk och varuautomat, på ursprungsplatsen i Brunnsparken, Hyreshusen utmed Harabergsgatan. Det som ser ut som en igenvuxen väg är just det, en gång sträckte sig Fogdegatan i en mjuk böj genom staden från Björkmans villa (senare Parks matsalar), korsade Storgatan och järnvägen för att smyga sig bakom kvarteren Violen (där Maxi finns idag) och Haren fram till det som senare blev Källgatan.Harabergsgatans hyreshus.Fri sikt för fotografen genom Brunnsparken
Detta bildspel kräver JavaScript.
Efter att stadshotellet brunnit beslöts att man för att möta behovet av lunchrestaurang för företagens representationsmiddagar och andra matgäster bygga en provisorisk restaurang i Brunnsparken.
Restaurangen i Brunnsparken.Brunnsparkens restaurang vid invigningen 1961, källarmästaren med fru hälsar välkommen.Vid restaurangens invigning, matsalen.Restaurangens matsal.När så nya hotellbyggnaden i centrum stod klar fanns inte behov av den provisoriska restaurangen, på platsen byggdes man nu det nya stadsbiblioteket.
Ett nytt bibliotek byggs under 1980-talet och det nya serviceboendet Brunnsgården uppförs på bibliotekets gamla plats.
Britt Mogård, landshövding i Kronobergs län, planterar träd i Brunnsparken då Ljungby firar 50 år som stad 1986.Brunnsgårdens servicehus entré, 1986.Interiör, Brunnsgården, 1986. Ljungby vattenverk, Brunnsparken, bild från 1943.
Hej! Jag är född och uppväxt i Ljungby, en stad jag lämnade för Värmland, i slutet av 1968 (emot min vilja) som barn hade jag inget val, det var bara att flytta med familjen. Idag, 4 september 2018 (nästan 50 år senare) kom ett mejl ifrån min bror Kenneth, han hade länkat över dessa fantastiska bilder ifrån Ljungby Kommunarkiv.
Ljungby: Min familj och jag flyttade in i en trevlig 2:a på Harabergsgatan 18, ovanpå Annes Damfrisering, i samma hus fanns även en liten Konsumbutik, där arbetade Lasse, Kerstin och Mona. Huslängornas båda vaktmästare hette Göte och Yngve, de var vi ungar i kvarteret lite rädda för, de var respektingivande. På Harabergsgatan fick mina syskon och jag nya vänner. Jag minns Anki och Rose-Marie, Per-Olof och Anne-Kristine, Lennart, Maj-Lis och Tommy, Oliver var en liten pojke som jag och Maj-Lis brukade passa, han var världens gladaste unge.
Jag tror det var försommaren 1957 som vi flyttade in, efter att ha bott i en gammal träkåk på Kånnavägen 7, mitt emot en BP mack, bakom macken låg Vhilan, jag gissar att det är ett muséum där idag? Huset på Kånnavägen 7 revs, jag minns det ganska väl, jag satt på min pappas axlar och såg ett stort metallklot ha sönder huset vi bott i. ”Nu har de sönder den fina kakelugnen”, minns jag att min pappa sa. Det var en eftermiddag, vi stod i en klunga av andra människor som besåg rivningen. I det huset höll vid nöddop för Kenneth, han var ytterst nära att dö i kikhosta. Jag var 4 år och har starka minnesbilder ifrån både min lillebrors dop och ifrån rivningen av den gamla träkåken. I samma hus hade en dansk familj med tonårsdotter bott, samt familjen Fyrh och en handikappad man i rullstol. Mitt emot huset, ovanför bangården, fanns en liten bykstuga där mammorna tvättade, vi hade även utedass. Strax intill fanns en smedja, jag minns en man med läderförkläde och en massa järnskrot. Huset åt Kånna-hållet till ägdes av en man som senare byggde hus och mack i just Kånna, hans son kallade vi för Sven i Kånna. Det hade varit väldigt intressant att få se bilder på just det där huset på Kånnavägen (egentligen var det väl E4:n vi bodde intill) Efter att huset jämnats med marken, byggdes Arvidssons Bilfirma på den tomten, om jag minns rätt? Smedjan försvann och Hammars Backes Folkets Hus byggdes. Kenneth var under en tid dagbarn hos familjen Hauge, de bodde på andra våningen i Tellushuset, i mitt tycke Ljungbys pampigaste hus. Jag minns den trista bakgården med de fallfärdiga rucklen där, skönt att dessa ar borta.
Åren på Harabergsgatan 18 gick sin gilla gång. Vi tre syskon var elever på Hjortsbergsskolan/Astradskolan, vår mamma var postiljon (brevbärare) och stortrivdes med detta och med arbetskamraterna. Mina föräldrar skildes åt redan hösten 1958. I början av 1967 flyttade vi till en 3:a, 3 trappuppgångar bort, till Harabergsgatan 24, 3:vån till höger. Jag fick mitt första, egna rum.
Jag minns huset Ågård mycket väl, där bodde Tomas och hans familj. Hångersvägen minns jag tydligt, där bodde en klasskamrat, Hans-Olof, mina morföräldrar bodde en tid i huset mitt emot honom och hans familj. Mina farföräldrar bodde i närheten av Folkets Park, på Apelstigen, granne med min klasskamrat Ingegärd. Mina farföräldrar var f d bönder ifrån Agunnaryd. I Ljungby arbetade farfar på en snickerifabrik mitt i stan och farmor arbetade Ljungby Lasarett. Efter att jag tittat igenom en massa bilder från ert arkiv kommer minnena tillbaka, starkare än jag väntat mig.
Efter boendet på Harabergsgatan 24, gick så flyttlasset till en liten by ett par mil ifrån Norska gränsen. Mina bröder blev konstnärer, jag blev läkarsekreterare. Jag bodde under 30 år i Karlstad, brist på arbete fick mig att flytta till Arvika. Idag är jag pensionerad. Vår mamma flyttade till Lagan 2003 och bodde där till hon avled, 2010. Året innan avled min äldste bror, Gert-Ove, helt oväntat. Vi syskon blev kvar här uppe i Värmland. I själ och hjärta förblir jag min barndomsstad Ljungby trogen, livet ut. Att växa upp på ”Haraberget” var toppen! Jag väntar fortfarande på att Troja-Ljungby ska sopa isen med Rögle… Det är inget fel på Värmland och värmlänningarna, men det/de är inte Kronoberg och Kronobergarna. Här uppe i skogarna ska allting ske ”te vecka”, men de säger sällan vilken vecka, vilket år… det skulle aldrig funka nere i Småland!
Det var roligt att hitta detta inlägg om Ljungby och dina minnen härifrån! Jag minns dig mycket väl och dina syskon samt din mamma. Jag minns att jag fick följa med dig hem då jag väntade på skolbussen då jag bodde i Hovdinge. Det skulle vara roligt att få träffas igen! Din klasskamrat Anne-Marie Hjelt
Hej AnneMarie! Först nu, drygt ett år senare, läste jag detta svar ifrån dig …
Tur vi ses i Face Book, eller hur?
Jag hoppas allt är gott och vär med dig och din familj!
Bilden på dig, taget vid havet, var så himla fin.
Kram!
Maritha
Hej Maritha!
Det är länge sen!
Så trevligt skrivet, Min fru och jag bor sedan 1999 i ett av radhusen på Harabergsgatan.
Här sker en massa förändringar just nu med byggnationer som serviceboende och nytt dagis.
Ha det gött i Värmland!
kramar Svenne
Hej Svenne! Jag har inte kollat på Ljungby arkivet sedan ett år tillbaka.
Trevligt att du hörde av dig. jag minns när de byggde radhusen där du bor.
Vi ungar i kvarteret hoppade omkring på jordmassorna när de grävde för att skapa grunden
till husen, jag tappade en vit tygsko ned i jordmassorna, kanske ligger den där ännu … lol
Du är musiker, eller hur? Känner du till det svenska? Känner du till det svenska hårdrockbandet Tribulation (2 ggr Grammisvinnare) killen på baseguitar och, leadsainger, Johannes Andersson är min brorson.
Tiden går, vi har hunnit bli gamla, eller hur? Men jag känner mig inte gammal, räknas det?
Kram!
Maritha
Hej Svenne! Nu kanske du får en dublett, verkar inte som om ”systemet” vill ta emot mina rader. Jag har inte kollat på Ljungby arkiv sedan ett år tillbaka, har därför missat ditt svar. När radhusen där du bor, byggdes, hoppade jag omkring på jordhögarna där de grävde för husgrunderna. Jag tappade min ena vita tysko långt ned i jordmassorna, kanske ligger den kvar där ännu lol. Su är musiker, eller hur? Kanske känner du till heavy metalbandet Tribulation från Sverige? Kolla på leadsingern på baseguitar, Johannes Andersson, min brorson.
Kanske ska vi lägga till varandra på Face Book?
Ha det gott och, Kram!
Maritha
Ljungby Kommunarkiv 
Hej! Jag är född och uppväxt i Ljungby, en stad jag lämnade för Värmland, i slutet av 1968 (emot min vilja) som barn hade jag inget val, det var bara att flytta med familjen. Idag, 4 september 2018 (nästan 50 år senare) kom ett mejl ifrån min bror Kenneth, han hade länkat över dessa fantastiska bilder ifrån Ljungby Kommunarkiv.
Ljungby: Min familj och jag flyttade in i en trevlig 2:a på Harabergsgatan 18, ovanpå Annes Damfrisering, i samma hus fanns även en liten Konsumbutik, där arbetade Lasse, Kerstin och Mona. Huslängornas båda vaktmästare hette Göte och Yngve, de var vi ungar i kvarteret lite rädda för, de var respektingivande. På Harabergsgatan fick mina syskon och jag nya vänner. Jag minns Anki och Rose-Marie, Per-Olof och Anne-Kristine, Lennart, Maj-Lis och Tommy, Oliver var en liten pojke som jag och Maj-Lis brukade passa, han var världens gladaste unge.
Jag tror det var försommaren 1957 som vi flyttade in, efter att ha bott i en gammal träkåk på Kånnavägen 7, mitt emot en BP mack, bakom macken låg Vhilan, jag gissar att det är ett muséum där idag? Huset på Kånnavägen 7 revs, jag minns det ganska väl, jag satt på min pappas axlar och såg ett stort metallklot ha sönder huset vi bott i. ”Nu har de sönder den fina kakelugnen”, minns jag att min pappa sa. Det var en eftermiddag, vi stod i en klunga av andra människor som besåg rivningen. I det huset höll vid nöddop för Kenneth, han var ytterst nära att dö i kikhosta. Jag var 4 år och har starka minnesbilder ifrån både min lillebrors dop och ifrån rivningen av den gamla träkåken. I samma hus hade en dansk familj med tonårsdotter bott, samt familjen Fyrh och en handikappad man i rullstol. Mitt emot huset, ovanför bangården, fanns en liten bykstuga där mammorna tvättade, vi hade även utedass. Strax intill fanns en smedja, jag minns en man med läderförkläde och en massa järnskrot. Huset åt Kånna-hållet till ägdes av en man som senare byggde hus och mack i just Kånna, hans son kallade vi för Sven i Kånna. Det hade varit väldigt intressant att få se bilder på just det där huset på Kånnavägen (egentligen var det väl E4:n vi bodde intill) Efter att huset jämnats med marken, byggdes Arvidssons Bilfirma på den tomten, om jag minns rätt? Smedjan försvann och Hammars Backes Folkets Hus byggdes. Kenneth var under en tid dagbarn hos familjen Hauge, de bodde på andra våningen i Tellushuset, i mitt tycke Ljungbys pampigaste hus. Jag minns den trista bakgården med de fallfärdiga rucklen där, skönt att dessa ar borta.
Åren på Harabergsgatan 18 gick sin gilla gång. Vi tre syskon var elever på Hjortsbergsskolan/Astradskolan, vår mamma var postiljon (brevbärare) och stortrivdes med detta och med arbetskamraterna. Mina föräldrar skildes åt redan hösten 1958. I början av 1967 flyttade vi till en 3:a, 3 trappuppgångar bort, till Harabergsgatan 24, 3:vån till höger. Jag fick mitt första, egna rum.
Jag minns huset Ågård mycket väl, där bodde Tomas och hans familj. Hångersvägen minns jag tydligt, där bodde en klasskamrat, Hans-Olof, mina morföräldrar bodde en tid i huset mitt emot honom och hans familj. Mina farföräldrar bodde i närheten av Folkets Park, på Apelstigen, granne med min klasskamrat Ingegärd. Mina farföräldrar var f d bönder ifrån Agunnaryd. I Ljungby arbetade farfar på en snickerifabrik mitt i stan och farmor arbetade Ljungby Lasarett. Efter att jag tittat igenom en massa bilder från ert arkiv kommer minnena tillbaka, starkare än jag väntat mig.
Efter boendet på Harabergsgatan 24, gick så flyttlasset till en liten by ett par mil ifrån Norska gränsen. Mina bröder blev konstnärer, jag blev läkarsekreterare. Jag bodde under 30 år i Karlstad, brist på arbete fick mig att flytta till Arvika. Idag är jag pensionerad. Vår mamma flyttade till Lagan 2003 och bodde där till hon avled, 2010. Året innan avled min äldste bror, Gert-Ove, helt oväntat. Vi syskon blev kvar här uppe i Värmland. I själ och hjärta förblir jag min barndomsstad Ljungby trogen, livet ut. Att växa upp på ”Haraberget” var toppen! Jag väntar fortfarande på att Troja-Ljungby ska sopa isen med Rögle… Det är inget fel på Värmland och värmlänningarna, men det/de är inte Kronoberg och Kronobergarna. Här uppe i skogarna ska allting ske ”te vecka”, men de säger sällan vilken vecka, vilket år… det skulle aldrig funka nere i Småland!
Vänligen
Maritha Börjesson I Arvika
GillaGillad av 1 person
Det var roligt att hitta detta inlägg om Ljungby och dina minnen härifrån! Jag minns dig mycket väl och dina syskon samt din mamma. Jag minns att jag fick följa med dig hem då jag väntade på skolbussen då jag bodde i Hovdinge. Det skulle vara roligt att få träffas igen! Din klasskamrat Anne-Marie Hjelt
GillaGilla
Hej AnneMarie! Först nu, drygt ett år senare, läste jag detta svar ifrån dig …
Tur vi ses i Face Book, eller hur?
Jag hoppas allt är gott och vär med dig och din familj!
Bilden på dig, taget vid havet, var så himla fin.
Kram!
Maritha
GillaGilla
Hej Maritha!
Det är länge sen!
Så trevligt skrivet, Min fru och jag bor sedan 1999 i ett av radhusen på Harabergsgatan.
Här sker en massa förändringar just nu med byggnationer som serviceboende och nytt dagis.
Ha det gött i Värmland!
kramar Svenne
GillaGilla
Hej Svenne! Jag har inte kollat på Ljungby arkivet sedan ett år tillbaka.
Trevligt att du hörde av dig. jag minns när de byggde radhusen där du bor.
Vi ungar i kvarteret hoppade omkring på jordmassorna när de grävde för att skapa grunden
till husen, jag tappade en vit tygsko ned i jordmassorna, kanske ligger den där ännu … lol
Du är musiker, eller hur? Känner du till det svenska? Känner du till det svenska hårdrockbandet Tribulation (2 ggr Grammisvinnare) killen på baseguitar och, leadsainger, Johannes Andersson är min brorson.
Tiden går, vi har hunnit bli gamla, eller hur? Men jag känner mig inte gammal, räknas det?
Kram!
Maritha
GillaGilla
Hej Svenne! Nu kanske du får en dublett, verkar inte som om ”systemet” vill ta emot mina rader. Jag har inte kollat på Ljungby arkiv sedan ett år tillbaka, har därför missat ditt svar. När radhusen där du bor, byggdes, hoppade jag omkring på jordhögarna där de grävde för husgrunderna. Jag tappade min ena vita tysko långt ned i jordmassorna, kanske ligger den kvar där ännu lol. Su är musiker, eller hur? Kanske känner du till heavy metalbandet Tribulation från Sverige? Kolla på leadsingern på baseguitar, Johannes Andersson, min brorson.
Kanske ska vi lägga till varandra på Face Book?
Ha det gott och, Kram!
Maritha
GillaGilla
* tygsko/Du … rättelse
GillaGilla