Med hopp om god bättring

Under några år i mitten på 1950-talet drevs för vården av lungsjuka ett inhalatorium i Ljungby. Tidningen Smålänningen beskriver i en artikel den 9 april 1954 om inrättningens tillkomst och förhoppningarna på de lungsjukas förbättring. Här följer artikeln i sin helhet kompletterad med bilder från kommunarkivet, främst fotografier ur Hertzbergs bildarkiv.

 

Visning av Ljungby inhalatorium.

 

Ljungby stads inhalatorium, den första allmänägda inrättningen av detta slag i vårt land, har idag visats för lokalpressen – Drätselkammarens ordf. köpman John Lager, redogjorde för inhalatoriets tillkomst, och dess läkare d:r Frans Petersson, demonstrerade anläggningen för pressmännen.

Aktiebrev

Inhalatoriet i Ljungby har tillkommit efter en motion i Ljungby stadsfullmäktige. Den fuktiga luften i Lagadalen, som diagonalt genomskär sydvästra Småland – ett av landets regnigaste klimatområden med årsnederbörder omkring 1000 mm – där kalla och fuktiga dimmor kvarhållas av vidsträckta myr- och mossmarker, skapar betingelser för luftrörsbesvär. Det ansågs därför att anlägga ett inhalatorium i centrum av detta distrikt – Ljungby. Det nya inhalatoriet är inrymt i en f d skollokal i en sluttning mot Lagaån strax öster om stadens centrum. Kostnaden är blygsam då man betänker, att det finns mer än 200 000 astmasjuka i Sverige, men endast två inhalatorier. Det i Ljungby kan ta emot femtio patienter per dag mot en behandlingstid av en halv timme per person. Inkvarteringsplatser och kommunikationer är goda och förfrågningar om behandlingsmöjligheter har redan inströmmat från hela landet.

Det nya inhalatoriet i Ljungby är utfört enligt den tyska Barthel-Küsterska metoden och det kan nämnas, att i Tyskland uppföres inhalatorier i växande antal, främst för behandling av personer, som fått sina lungor skadade av stendamm – kiselsyra. Iföverken införde inhalatoriet till Sverige i samma syfte och det blev känt som Bromöllainhalatoriet. Det invigdes 1953.

F9A:20:HD:3:43:6

Ljungbyanläggningen är utrustad med liknande apparatur som Bromölla. Den tekniska processen i ett inhalatorium är den, att inhalationsvätskan genom tryckluft finfördelas och att vätskepartiklarna samtidigt erhåller en hög negativ elektrisk laddning, varigenom de förhindras att flyta samman och falla. Själva inhalationsvätskan – aerosolen – är en saltlösning vars verksamma beståndsdel huvudsakligen innehåller kalciumklorid.

F9A:10:HA:8:35

Själva anläggningen består av en 5 cm vid kula, försedd med speciella luft- och vätskekanaler och laddad med negativ elektricitet på mellan 40- och 60 000 volt. Elektriskt förbunden med kulan finns under inhalatoriets innertak ett metalltrådsnät utspänt, avsett att utöka det elektriska fältet. Inhalationsvätskan pressas sedan genom kulan ut i en fin vätskedimma, som genom finfördelning och efterföljande explosioner av de på ytan överladdade vätskedropparna kommer ned till en partikelstorlek av 0,4 – 0,2 tusendels mm. Genom att partiklarna erhållit samma laddning stöta de varandra ifrån sig och håller sig på så sätt likformigt och längre tid svävande i luften, utbredda över en yta, i huvudsak motsvarande nätet i taket.

Inhalatoriets princip bygger på att kalk hindrar en ogynnsam påverkan av lungvävnaden. Det praktiska problemet har varit att vid silikos (stendammslunga) försöka tillföra kalk i lämplig mängd och på sådant sätt, att den verkligen når dit de finaste kiselsyrepartiklarna tränger in. Så småningom har det också visat sig, att människor som lidit av astma, luftrörskatarr och kikhosta, även haft nytta av behandlingen. Härigenom har inhalatoriets användning kommit att utvidgas till dessa områden. Erfarenheten är emellertid ännu så länge för liten för att läkarna med säkerhet skall kunna uttala sig om resultatet. Inhalatorieläkaren i Bromölla har dock kommit fram till de preliminära siffrorna. Att 8 av 10 astmasjuka erhållit förbättring. Behandlingstiden har varierat, men i regel varit 15 gånger med cirka en halv timmes daglig behandling.

Under pressvisningen talade köpman John Lager om inhalatoriets tillkomst. Han berättade att idén till det hela kom från köpman Sigurd Heiling. Denne föreslog, att man borde fara ned och titta på inhalatoriet i Bromölla. Sjukkassemän från Ljungby gjorde tillsammans med stadsläkare Frans Petersson ett besök vid det nordskånska inhalatoriet och den soc.dem stadsfullmäktigegruppen i Ljungby tog upp idén som en motion. Stadsfullmäktige tillsatte en kommitté, vars arbete utmynnade i bildandet av A/B Ljungby Inhalatorium. Lokalfrågan löstes genom välvilligt tillmötesgående från folkskolestyrelsen.

F1:1  nr 119

Ett inhalatorium måste oundgängligen ha högt till taket. Det fick man i Replösaskolan. Så inköptes den tekniska utrustningen från Tyskland och under medverkan av en tysk tekniker skötte A/B Ljungby Eltjänst om installationen medan byggnadsentreprenaden anförtroddes A/B Produktor i Ljungby. För de sanitära installationerna har Gunnar Ohlssons värme- och vattenledningsfirma svarat. Arbetet igångsattes hösten 1953 och 31 mars 1954 stod programenligt Ljungby stads inhalatorium klart att ta emot patienter. Hittills har ett 30-tal vårdats där. Hela kostnaden för anläggningen belöper sig på mellan 55- och 60 000 kronor, men skulle man byggt speciell lokal för ändamålet hade kanske hundra tusen extra fått kastas i utgiftsskålen.

Vid behandlingen genomgår alla först en minutiös läkarundersökning av inhalatoriets doktor, Frans Petersson. Patienterna bokförs och deras tillstånd är föremål för en fortlöpande kontroll. Varje patient blir dessutom läkarundersökt efter genomgången inhalatoriebehandling. Speciellt utbildad sköterska övervakar patienterna och besökande från andra orter får genom korrespondens med inhalatoriets ledning fullständig information om förbindelser, inkvartering o dyl.

F9A:20:HD:3:43:5

 

De stora förhoppningarna på behandlingsmetoden grusades snart, redan 1956 konstaterar styrelsen för AB Ljungby Inhalatorium att besöksfrekvensen är så låg att man finner det för gott att ställa in alla behandlingar. Bolaget tar beslut om avveckling, lokalen önskar man överlåta till Länsnykterhetsnämnden eller Ljungby nykterhetsnämnd. Ljungby stad övertar bolagets tillgångar och skulder medan bolaget, utan att ha bedrivit någon verksamhet inte upplöses och avregistreras förrän 1967.

Medicinskt var det en framgång med inhalatorierna, tidigare erbjöd man lungsjuka stramonium-cigaretter att röka och några fåtal läkemedel fanns att tillgå. Vad gäller inhalatorier förstod man snabbt smittoriskerna med att placera personer med känsliga luftvägar i gemensamma utrymmen. Utvecklingen av läkemedel och behandlingsmetoder gick snabbt framåt och Ljungby Inhalatoriums historia därmed kort.

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s